Han må vara lite upp och ner ibland, Neil Young, men man kan alltid räkna med att han tycker saker, att han tycker mycket och att hans patos alltid ser till att komma fram på något sätt, i musiken, i texterna eller på annat sätt. Så visst är det ur det perspektivet naturligt att när Neil Young gör en platta med temat bilar, så ligger primärt fokus på ekobränsle och hållbar energi.
    Jag gillar den sortens patos, jag gillar Neil Young för att han alltid verkar stå upp för den han är och vad han tycker. Däremot känns det inte alltid som att det musikaliska sinnelaget alltid hänger med, precis som fallet är på Fork in the road. För även om det är kul att följa texterna i dess energialternativa amerikanska kultur känns det rätt trött med de patenterade gitarriffen. Även om han sjunger att en sång inte kan förändra världen hade det känts skönt om det ändå funnits ett försök här. Det känns som att man kan kräva mer.