Först två iakttagelser: Horrors två år gamla debutplatta Strange house är en mörk och skruvad samling låtar ”kajalindränkt dramatikpop på rockens knivägg”, om jag får citera mig själv, medan de på scen var mer av ett trashigt punkband utan hämningar. Detta för oss in i uppföljaren Primary colours som inte är något av ovanstående.
    Den består nämligen av Theater of Hate-iga katakomb-ekande och Joy Division-mässande spår som står och stampar. Så värst suggestivt blir det sällan. Förutom i drömspåret I only think of you som med sin skeva och obehagliga rytm får mig att rysa. Den påminner om ett sammanbrott framkallat av den ultimata kärlekssorgen eller så som jag föreställer mig landningen efter en läskig snedtripp, med galna och berusade clowner som sliter ut blodådrorna ur armarna medan avklädda tandläkarsköterskor drar naglarna från fingrarna och kamphundar gnager på fötterna. Musik som sannerligen berör och levererar. I only think of you är essensen av hela plattan, allt annat känns som utfyllnad man kunnat vara utan.