Yep, stökig bluesrock med en stålsträngad akustisk gura är något som Darren Deicide kontrollerar väldigt bra. Och det låter bra, eller jag menar att det låter kantigt, inspirerat och skitigt – precis som det ska göra. Den riktiga själen i musiken träder dock aldrig riktigt fram, men han gör det bättre än många andra. Jag är nyfiken.