Iron And Wine har genom åren samlat på sig en hel del B-sidor och låtar som aldrig släppts, men nu är de här i ett snyggt paketerat dubbelalbum. Jag har fortfarande inte slutat spela The shepherd’s dog från 2007, men välkomnar nygammalt från älskade Sam Beam. Den magnifika produktionen från förra albumet hörs främst på andra skivan där Brian Deck igen står som producent. Låtar som Communion cups & Someone’s coat och Love vigilantes fastnar genast och jag trycker frenetiskt på repeat-knappen.
    Första skivan känns mer som en återgång till intimiteten på de tidigare albumen The creek drank the cradle och Our endless numbered days. Sacred vision är en kvintessentiell Sam Beam med hjärtskärande text utan att det för den sakens skull blir en tråkig kärleksballad. Han säger alltid saker på ett sätt som jag inte vetat att jag behövde höra dem på. Sätt som går djupare in i hjärtat. “There’s no way to grow that don’t hurt…” säger Sam Beams kvinna i låten och jag nickar.
    Här finns också plats med annat än egna låtar, bland annat otroligt vackra Such great heights, The Postal Service-originalet som i Iron And Wines version spelades på soundtracket till filmen Garden state.
    Kanske kan detta dubbelalbum representera en alternativ diskografi eller best of-skiva för Iron And Wine. En samlingsskiva kan aldrig till fullo ha ett albumkoncept men det accepterar jag. Jag lägger undan The shepherd’s dog en stund och njuter av denna samling som täcker hela perspektivet.