Precis som Nirvana har Rancid fört med sig så mycket ondska att man nästan kan fråga sig om det är värt det. Är de egentligen berättigade att existera när Good Charlotte också gör det? Svaret är, om inte tveklöst, ja.
    Även om Rancid nådde toppen med 1995 års …And out come the wolves har de fortfarande så mycket energi att det i princip ursäktar mängden lama punkband i shorts. I och med Let the dominoes fall har de återvänt till Epitaph, och som väntat fortsätter de på sin sedan länge cementerade bana. Det är Clash, baktakt, ska, socialt patos och, hör och häpna, ett renodlad americanastycke i och med Civilian ways. Det låter som om Iggy Pop kompas av Steve Earle, och spännande nog är det plattans absolut bästa spår. Kanske är det ett tecken på att Rancid, precis som sina stora förebilder, har upptäckt det fina med genreöverskridande. Vi får verkligen hoppas.