Brist på idéer och överflöd av skrivkramp. Det måste vara det som har drabbat norrmännen i 1349. Deras nya album Revelation of the black flame innehåller nämligen bara två riktigt bra låtar (Serpentine sibilance och Uncreation). På skivans övriga sju spår är över hälften förbluffande nog bara atmosfärljud. Och när sådant bakgrundsljud hamnar allena i förgrunden, då försvinner den suggestiva effekt 1349 är ute efter.
    Till det här albumet har man rekryterat Tom Gabriel Fischer från Celtic Frost som nån sorts co-producer. Han spelar dessutom bas på en Pink Floyd-cover, en typisk utfyllare som skivan gärna kunde ha varit utan – om det inte var för att albumet just lider av skrivkramp. Då tar man så klart gärna in en creddig cover från ett creddigt band.
    Till nästa gång hoppas jag på mindre ambient sound och mer action. Med mer dubbla kaggar. Trummisen Frosts andra band, Satyricon, är hästlängder före.