Är det något som aldrig uppskattats ordentligt i de bredare musikkretsarna så är det det malande, repetitiva riffet. Riffet som bara går och går, riffet som står och stampar på samma ställe, riffet som i sitt totala malande skapar en vacker hypnotisk effekt som är svårslagen. Deville har inte det problemet. Deville tar sitt riff och springer med det och det är så skönt, så skönt.

                Svenska Deville har rockat runt Europa varv efter varv nu och med den nya plattan Hail the black sky är det dags att de upptäcks av de riktigt stora massorna. Det låter stort, torrt och sången sitter som en fläskläpp. Och inte för en sekund planerar de att slänga in en brygga eller allsångsrefräng, det är rock när den är som bäst och riffet med stort R sätts i centrum och groovet dominerar.