Bear Quartet släpper sin 14:e platta och det är imponerande att de lyckas göra något nytt med varje skivsläpp. Men för min egen del, som lyssnat intensivt på Gay icon senaste månaderna, blir det här lite väl nyskapande och spännande.

    Första spåret Halmet är den starkaste låten och för tankarna till Capable på Gay icon som även den har en skramlig bakgrund som räddas av en underbar röst. Efter några spår börjar influenserna låta mer som 80-tals rock och synth men som tur väl så stiger det aldrig över gränsen till riktigt obehagligt. Sweet beef börjar med vad som låter som en koklocka och Queens of the Stone Age men efter några sekunder blandas istället en form av Melody Club-musik med 80-tals hårdrock. Least loved (of the unloved) är en låt som lyfter upp skivan genom Matti Alkbergs sång men som likväl den ger vibbar av hårdrock som inte är särskilt imponerande.

    Men det gör mig lättad att det gamla inte helt skyfflats bort, för emellanåt kommer det melankoliska och vackra fram, som i I am your sister. Detta hjälper 89 att bli en skiva värd lite tid och förhoppningsvis växer den, för potentialen finns där.