Förvånad. Det är nog så jag bäst beskriver min känsla, när Muse släppte United States of Eurasia som ett första modigt smakprov av kommande albumet. En pompig men mer tyglad Bohemian rhapsody. Efter att ha hört den några gånger trillade dock polletten ner.

    Och det är styrkan hos Muse. Deras musik är aldrig enkel att ta till sig. Men om du som lyssnare biter dig kvar ett tag, då lossar det. Jag blir ärligt talat rörd av att människor lägger ner så mycket tid, kvalitet och energi i sin musik och sedan delar med sig av det till oss andra.

    De rakare popdängorna är albumets stora behållning, som titelspåret, Depeche Mode-esqua Undisclosed desires och Unnatural selection, men för den sakens skull ger jag inte tummen ner till ambitionen i den symfoniska och gråtmilda avlutningen Exogenesis part 1-3.

    Matthew Bellamys röst faller allt som oftast in i Radiohead-Thom Yorkes sätt att sjunga på, men det har ju aldrig nånsin gjort Muse till ett sämre band.