Man ska inte göra det lätt för sig.

    Det tycker i alla fall inte Victoria Bergsman. Av alla ställen på denna jord väljer hon att spela in i Pakistan, där hon var tvungen att låtsas vara gift med medmusikanten Andreas Söderström för att inte anses som allmän egendom, och behövde bevisa sig som musiker för att man inte skulle se ner på henne som kvinna.

    Men med allt detta kom också något gott i form av intressant inspiration. Plattan speglar tydligt de pakistanska influenserna. Mötet mellan det främmande och Victoria Bergsmans (för svenska poppare) välbekanta röst utgör en nyskapande pop som är lätt att ta till sig. Det svävar en frisk och söt ton över hela plattan som är mycket tilltalande.

    Att kombinera intagande och innovativt är inte det lättaste. Man får gratulera, trots att man misstycker till att utsätta dig för mer patriarkal makt än nödvändigt. Men vill Victoria Bergsman ha det ”mystiskt” så vill hon det.