Jag gillar verkligen att Abramis Brama sjunger på svenska. Det är inte många hårdrockiga proggband som tar den utmaningen. Detta förstärker 70-tals känslan och November-vibbarna är påtagliga.

         På förra plattan slogs man av det starka låtmaterialet. Smakar söndag är en tillbakagång när det gäller låtar som man minns. Här koncentrerar man sig på riffen och groovet och låtarna verkar komma i andra hand. Undantagen är främst Kylan kommer inifrån och Enkel resa. Jag föredrar när sångaren Ulf Torkelson tonar ner sången, det blir onödigt skrikigt och gapigt för ofta. Visserligen spelar Abramis hårdare än någonsin och jag gillar när de smyger in små jazzpartier. Men jämfört med tidigare alster är detta ändå en besvikelse.