Vid första anblick ter sig den amerikanska rockscenen anno 2009 närmast ogenomtränglig, många skulle antagligen även kalla den avskyvärt sliskig. En scen där det är oerhört svårt att sålla agnarna från vetet. Jag dristar mig att påstå att det inte är så svårt. En bra skiva är en bra skiva är en bra skiva. Som Brand new eyes.

         Paramore går från klarhet till klarhet och levererar här starkaste skivan hittills. Det är en driven produktion som till viss del utmanar lyssnaren, sångerskan Hayley Williams sjunger bättre än någonsin och har brutit med Gwen Stefani-komplexet och dessa ynglingar ror sin poppiga punkrock i hamn med van hand.

         Däremot, skivan innehåller också ett par riktiga bottennapp där de balladliknande Misguided ghosts, The only exception och Decode, från Twilight-soundtracket, retar kräkreflexerna. Lyckligtvis räddas helheten upp av öppningskvartetten Careful, Ignorance, Playing god och Brick by boring brick. Mer av den varan och betyget kanske hade landat högre.