Brorsorna Staffan och Anders Ljunggren fortsätter sitt sökande efter det ultimata coola groovet i skärningspunkten mellan instrumentaljazz och filmmusik. Nu utan hjälp av Ebbot, producerandet tar de hand om själva istället.
    Och resultatet är skönt, mysigt och riktigt soft – men jag blir snarast såsig i huvudet av Visions, jag känner mig inte upplyft eller laddad. Med hammondtungt huvud samlar jag ihop mina saker för att gå hem. Det är mörkt ute trots att klockan bara är 16.47. Ja, ni fattar resten.