Robbie Williams första studioalbum på tre år, och ibland kan man inte låta bli att fundera på om Robbie och kompani inte funderat mer på sound än att renodla låtarna. Här trängs disco, 60-talspop, powerpop, croonerpop och nästan folkvisa med varandra, i olika arrangemang, i olika former. Stor eloge till produktionen som ändå lyckas hålla ihop allting, men jag tycker ändå att det blir för splittrat. Singeln Bodies fungerar utmärkt, liksom den vackra, korta, bagatellen Somewhere. 80-talsdiscon i titelspåret är lite kul.

                Det finns absolut bra grejor. Men allt som ofta är låtarna såsiga, sega och trötta. Inte för att jag förväntar mig eller kräver energi och utspel av Robbie. Men jag förväntade mig fler intressanta låtar. Jag förväntade mig att han ändå skulle, på samma gång, visa att han fortfarande är det stora namn han är inom sin genre och att han skulle ta ut svängarna. Nu känns det som att inget av det har hänt.