Calvin Broadus har börjat bli gammal. Bigg Snoop sitter nu gärna i kostym bakom mahognybord på feta kontor och han rappar om att han inte rör sig så obehindrat längre och han – hör och häpna – hyllar kärleken och sin fru Shante som han kallar Boss Lady eftersom han själv är bossen. Rappens schmoovaste dude börjar dra sig tillbaka från strålkastarljuset, dags att låta ungdomarna ta över verkar det som. Men hans röst är lika sammetslen som alltid. Och stilen lika cool. Och bitches, dricka och röka figurerar så klart fortfarande i texterna.

Relativt få storstjärnor samlas dock vid hans sida denna gång. Lil Jon gastar tappert i 1800, The-Dream wailar på två spår, R Kelly skryter i Pimpin ain’t EZ och Pharrell försöker sexa till det i Special. Men inget når upp till fornstora dar. I wanna rock är väl det närmaste han kommer klassisk leverans både vid micken och i musiken. Som tur är ligger Snoops lägstanivå fortfarande högt, detta gör Malice N Wonderland till en platta man ändå vill ha.