Emily Haines första soloskiva, skapad när helst tid funnits mellan de bägge bandprojekten Broken Social Scene och Metric, är bra. Rent förbaskat bra, för att använda ett kraftuttryck. Det är vackra pianogrunder med följsam sång draperad över sig, och emellanåt smått förtrollande. Ändå är Knives Don’t Have Your Back inte den fullträff jag skulle önska att den var. Tidvis går skivan på tomgång, och då hjälper det inte att man har ett namnkunnigt kompband, med gräddan inom experimentell, kanadensisk musik.
    I sorgsna Crowd Surf Off a Cliff ligger det magi i luften, och det är en av de bästa låtarna i min värld den här månaden. Tyvärr är de andra tolv mer eller mindre variationer på samma låt, och intresset dalar. Förbaskat bra, men förbaskat trist, tyvärr.