Avslutade nyårsafton 2007 med att stå och yla Rufus Wainwrights version av Halleluja i kanon med kompisarna. Några minuter in på det nya året spelade jag ”ägg” till Franz Ferdinands Michael för att några timmar senare spela luftgitarr till Sahara Hotnights grymma Visit to Vienna. Taktkänsla – moi? Ja, visst!
    Ja, detta var mitt sätt att välkomna 2008 med hopp om att det skulle bli ett bättre år än det förra. Veckorna efter och innan min förra krönika tänkte jag på förändringar och hur jag ville bryta vissa mönster i mitt liv. Musiken jag lyssnar på är en stor del av den jag är och jag kom fram till att musiken måste bytas ut för tillfället. Jag hade snöat in på beatig hiphop och skånsk baktaktsreggae – inget fel i det, det är fortfarande den bästa musiken – som för tillfället gör för ont att lyssna på.
    Jag efterlyste musikmässig förnyelse hos mina vänner, allra helst efter att Petter gått och blivit Årets hiphop/soul när jag varit helt säker på att Adam Tensta skulle få priset för sitt coola sound.
    Med hjälp av vänner har jag nu proppat mitt iTunes fullt med, för mig, ny musik: Shout Out Louds, Editors, Franz Ferdinand, Something Corporate, Säkert!, Miss Li, Lykke Li, Maia Hirasawa… Och så några gamla kort som fått komma tillbaka i leken: REM, Joni Mitchell, Van Morrison, David Gray och The White Stripes. Mycket “gitarrmusik” att digga loss till.
    Prova du med! Köp en skiva med en artist du hört talas om, men aldrig lyssnat på. Testa en ny genre – det finns kanske något fantastiskt du gått miste om. Säkert är det så! Testa till exempel Sofia Karlssons musik och låt dig inte skrämmas av hennes etikett: Folk/Visa. Hennes Visor från vinden fick inte en Grammis för inget.
    Jag försökte verkligen att ge Lars Winnerbäck en chans. De flesta av mina studiepolare lyssnade på hans musik, gick på mysiga konserter om sommaren och sjunger hans låtar på sena efterfester. Men jag gillar inte hans vemodiga musik, hans attityd och så är det något med hans uppenbarelse som känns så överskattat. Känns som om att jag missat hela grejen med mister W. Han känns ungefär lika överskattad som den där Moto Boy.
    Det finns en sak som är härligt när du försöker upptäcka ny musik – att längta till att få höra den spelas live. Boka därför sommarens festivaler redan nu. Jag har bestämt mig för att gå på Roskildefestivalen, Siesta i Hässleholm och så en och annan konsert med Kent och däremellan en massa småkonserter och klubbar.
    Kram!