När samtliga volymer av fanzinet Mina Ögon! Mina Ögon! samlades till en stor volym med samma namn härom året var det min första kontakt med Pontus Lundkvist. Allt var långt ifrån bra men bitvis var det riktigt underhållande. När det nya projektet, Det grymma svärdet, drogs igång var det som jag ser det av ännu större intresse. Mindre av pubertala snuskskisser och större läsvärde av texterna som dessutom var längre än tidigare.
Ganska lång väntan till det andra numret men så har man inte heller väntat förgäves. Glöm klamrade A4 stencilerade på mammas jobb. Tänk snarare bok med kartonnage och gediget sidantal (exakt hur många vet jag inte, de är inte numrerade och jag har inte räknat).
Blandad kompott i innehållet där rubriker som På korståg för en intellektuell punkrörelse, Posörer och Staffan Ling har de bättre texterna under sig. Dessutom finns det diverse intervjuer, film-, live-, och musikrecensioner varvat med teckningar och svartvita bilder.
I huvudsak är jag helt obekant med personerna som omnämns, talas med eller de som skriver men det gör inte så mycket. Det grymma svärdet 2 är väl genomarbetad och resultatet är svårt att lägga ifrån sig. |