Blev lite förvånad redan efter att läst på bokens baksida om innehållet; en bok som faktiskt verkar ta det här med dansbandsmusik ganska seriöst. Trodde nog att det skulle vara mer åt Jan Stolpes underhållande vykortsamling Svenska dansband (2008) eller kanske Jerry Prütz Vägspan (2007) men istället beskriver Leif Eriksson dansbandskulturens framväxt och scenens svårigheter att hävda sig på senare år med en seriös grundton.
   Fina bilder, lagom nivå på texterna och ett presentvänligt A4-format ger ett bra födelsedagstips åt någon ur de äldre generationerna.