Svenska Akademien är bandet som under sin sju år långa karriär ständigt befunnit sig i strålkastarljusets periferi. Okända för den stora massan men älskade av många andra. Med dansant reggae influerad av såväl hiphop som dancehall har de med fyra album, en samlingsskiva, en EP samt ett närmast frenetiskt turnerande lyckats påverka och gå i täten för de senaste årens allt mer levande och intressanta svenska reggaescen.
    I Bengt Anderssons film får vi möta Akademiens ledamöter och publik. Vi får höra vad som ryms bakom de storslagna textraderna om kärlek och revolt och samtidigt bjuds vi bra musik och unika konsertögonblick. Det är ett personligt och närgånget porträtt av människorna bakom musiken snarare än en presentation av bandet, deras musik eller dess historia. Detta kräver tyvärr en stor dos förkunskap då filmen saknar berättarröst, namnskyltar och vägvisare. Detta är helt enkelt Akademiens perspektiv på tillvaron, berättat av dem själva för de som redan känner till musiken.
    Tempot kan sägas vagga fram i baktakt. Tystnad och eftertanke, ackompanjerad av svepande kamerafärder genom valfri svensk småstad där allt verkar stängt och nedlagt, varvas med tillfälliga explosioner av energiska liveframträdanden, lika närgånget fotade som allt annat.
    Vackert paketerat och med en mängd extramaterial är detta ett värdefullt dokument över vart Svenska Akademien står idag, och kanske en föraning om vart de kommer finnas i framtiden.