Att Negative ska vara Finlands största band är en ren och skär lögn. De fanns inte ens för mig som brukat ha hyfsad koll på vad våra nordiska grannar har för sig, om jag får säga det själv. Men det här är ren smörja. Ett gäng Tammerforskillar som lirar en dålig variant av The Black Crowes och HIM.
    En livekonsert på skiva ett som är usel. Extra minus till att de kör My my hey hey (out of the blue) i en version som borde få Neil Youngs advokater att vittra blod. Skiva två är en dokumentär där kilarna snubblar runt och är skitpackade. Era morsor är säkert jättestolta över att se när ni kräks grabbar! Sångaren Jonne Aaron är en Idol-version av Mike Monroe eller Ville Valo. Jonne saknar dock helt den utstrålning som de två herrarna har. Innehållslöst och tröstlöst.