Med tankar kring både det yttre och framtiden skapar Göteborgsduon Tapefly drömsk pop och rock med såväl glammiga som psykedeliska influenser.

Åtta år tidigare bestämde sig Christina Löwenström för att satsa på musiken. Hon träffade producenten Johan Forsman, som jobbat med bland andra The Soundtrack of Our Lives och Håkan Hellström. Christina och Johan blev förälskade, istället för musik blev det två barn. Tapefly har under tiden sakta fått växa fram.

– Vi har spenderat våra kvällar med att göra musik medan barnen sovit, säger Christina som till vardags är stylist.

I höst släpps albumet Electric Bird som föregåtts av en singel med samma namn. Med Botaniska Trädgårdens färgglada blomsterspråk som kuliss förklarar de idén med Tapefly.

– Det får inte vara för tråkigt. Om man tittar på slutet av 80-talet så var det lite glammigt. Maximalism har vi snackat om väldigt mycket, att det blir ett äventyr på nåt sätt. Ett futuristiskt tänkande som fanns på 50-talet om hur framtiden ska se ut. Science-fiction är ett outtömligt text- och idélager, säger Johan.

Vad är spännande med det futuristiska?
– Evigt liv. Johan är väldigt intresserad av det, säger Christina samtidigt som hennes man nickar medgivande.
Musikaliskt är skivan ganska bred. Hur har det blivit så?
– Det är där vi två som individer kommer in, säger Christina Löwenström. Jag älskar Grace Jones, som sista låten är inspirerad av, hon är en stilikon. Vi pratade lite om Andy Warhol när vi kom in på stil. Klatschiga färger som på 80-talet när jag växte upp med Roxy Music och Bryan Ferry. Det var mycket mode så vår glammiga sida kommer från mig.
– Där har vi det, varför vi låter som vi gör. Båda sidor finns där, säger Johan Forsman, som istället lyssnade på Loop, Spacemen 3 och Stone Roses.