Up North, eller The Regiments som det hette från början, startade ganska strax efter upplösningen av USCBA för ungefär ett och ett halvt år sedan. Med tydliga anglosaxiska komplex har gruppen redan hunnit ge ut EP:n Made for me som finns ute på internet för gratis nedladdning. Hemläxan är gjord i sann fuck off-anda och hade fått vilka The La’s-band eller Gallagher-bröder som helst att spilla stolta tårar.

– Vi lyssnar ganska mycket på brittisk gitarrpop, Manchester-indie och en del gammal northern soul som alltid går igen, alla i bandet har det där anglofila intresset och levernet så in i helvete faktiskt, säger gitarristen Anders.

Ben Sherman-skjortan är välstruken, GAIS-halsduken är som en medalj över bröstet och Paul Weller-frisyrerna är kammade när Up North ställer sig på scen. Men än har det bara hunnit bli två spelningar hemma i Göteborg. Men mer ska det bli.

– Jag tror att vi hittat vår nisch och det är väl egentligen först nu vi börjar anta spelningar, vi ska bland annat spela på invigningen av Belle, och vi siktar väl på inspelning efter det giget.

Tillsammans med musiken är det som sagt fotbollen, och i synnerhet GAIS som är den gemensamma nämnaren i bandet. Publikbemötandet kan därför variera beroende på lagtillhörighet.

– Vi är goda vänner genom att alla är GAIS:are, vi har alltid gått på matcherna ihop och sådär, men samtidigt har det väl blivit lite väl fokuserat på just det när man spelar på andra ställen, fotbollen har ju egentligen ingenting med musiken att göra.

På bandets MySpace finns låten Awayday som är en slags hyllning till fotbollens alla bortamatcher med allt vad det innebär, samtidigt är den lite självbiografisk om trasig kärlek och det påpekas att grabbarna börjar bli blödiga på gamla dagar. Men än finns det krut i Up North.

– Jag klipper fortfarande dom där Noel Gallagher-polisongerna liksom, det är svårt att sluta när man väl har börjat, säger Anders och skrattar igen.