Det stämningsfulla, nästan högtidliga draget i Two White Horses är lite speciellt. Delvis kan det hänga ihop med att Lovisa tidigare spelat mycket klassiskt.
    – Ibland brukar jag tänka att jag vill få fram samma känsla som när jag lyssnar på Chopin. Det är svårt att säga utan att det känns sådär storslaget. Men det är mer känslan än ackorden, säger Lovisa när jag träffar syskonen Nyström.
    Men det finns kontraster, som när de spelar The Equals dänga Good times are gone forever i en ganska ösig variant. I alla fall för att vara Two White Horses.
    Bandet gjorde sin första spelning på en välgörenhetsgala för tsunamioffer. Men bandet låg sedan nere i perioder, då de båda varit upptagna med andra band. Jakob Nyström sjöng med Isolation Years och båda syskon spelade med Säkert!. Lovisa har tidigare agerat musikalisk hjälp här och var, till exempel spelat cello med Cult Of Luna och ingått i ett husband för en komikergrupp tillsammans med David Sandström och Jennie Asplund från Sahara Hotnights.
    Men nu stavas huvudsysselsättningen Two White Horses. En skiva är inspelad och kommer i mars på Sahara Hotnights Stand By Your Band-etikett. Albumet är till viss del inspelat i en underjordisk barnteater i Stockholm. Bandets tekniker föreslog den ovanliga inspelningslokalen för att han hade jobbat där tidigare.
    – Dom hade byggt upp en liten värld där på 70-talet i gamla valv under jorden. Så vi spelade in där i själva scenografin. Det var som att vara i en grotta med en orgie av lampor. Pianot var nedsänkt i… jag vet inte vad… berättar Lovisa.
    – … en krypta, fyller Jakob i.
    – Ja, och så kunde man stå inuti en jättestor bok och lägga sång, säger Lovisa.
    Inspelningen gjordes sedan klart i två andra studior. Men duon tror att tiden på teatern satte sina spår.
    – Jag var lite nervös innan att vi skulle sabba stämningen i låtarna, att det skulle bli för ordinärt på något vis. Men det kan vara nog så viktigt, det rum man har omkring sig, när man spelar in. Så det var bra att vi började i den änden, för det slog an tonen lite grann, menar Jakob.
    – Ja, kryptan fanns kvar, skrattar Lovisa.
    Two White Horses musik är väldigt ren och klar. Jakob och Lovisa vill att låtarna ska funka att spela live och har inte lagt på så mycket extra i studion.
    – I det här bandet känns det också som att bådas huvudinstrument är sången, så då blir det ganska rent. Sedan, om man har ett större band, är det annorlunda. Som i Isolation Years, då kan det vara så att någon gitarrist ska vara där och störa mig, haha.
    Skivan kommer att till ungefär hälften bestå av tolkningar på andras låtar. Till exempel gör Two White Horses fina versioner av El Perro del Mars Candy och Tous les Garcons et les Filles av Francoise Hardy.
Hur kom det sig att ni bestämde er för att göra covers i så stor utsträckning?
    – Det började väl med att vi skulle göra en spelning och behövde få ihop tillräckligt med låtar, säger Lovisa.
    – Det är låtar som någon av oss gått och tänkt på. Kanske inte att det här skulle vi kunna göra bättre utan att det här kan vi göra annorlunda och till vårt, fortsätter Jakob.
Är det inte svårt att göra covers så de blir bra?
    – Nej, det är ganska lätt för oss. Vi brukar tänka att vi ska utgå från rösterna till stor del, att sången får styra musiken och då blir det inte så komplicerat, förklarar Jakob.
    – Och så har vi försökt vända på rollerna lite i coverlåtarna. Så i en typisk tjejröstsång har vi bytt så att Jakob gör den, säger Lovisa.
    – Vi gör en version av en gammal Isolation Years-låt också, och den sjunger Lovisa, fyller Jakob i. Man förknippar mans- och kvinnoröster med olika saker har jag märkt. Vänder man på det så hajar åtminstone jag till har jag märkt.

Two White Horses listar favoritsångare:
Jakob: Neil Tennant
Lovisa: Dave Gahan och Jussi Björling

Tre av Two White Horses favoritcovers:
Pet Shop Boys: Always on my mind
Innocence Mission: Follow me
Two White Horses: Tous les Garcons et les Filles