Till prenumerationssidan Länk till PDF-fil
Annonser

 
     
 
Foto: Fr. v: Peter, John och Björn   
Björn Yttling, bakom studioglaset
För sju år sedan började Björn Yttling, 34, att producera skivor. Nu har han samarbetat med artister som Sahara Hotnights, Lykke Li, Anna Ternheim och Primal Scream. Artister och deras talang i all ära, men producenten är nog så viktig trots att han hörs mer än han syns. Så vad gör han?

– Jag spelade mycket piano och var i studio och jobbade för andra producenter, egentligen mest Jari Haapalainen. Jag lärde mig av honom och Pelle Gunnerfeldt och jobbade som co-producer och hjälpte till med allt möjligt, fixade med ekonomin, flyttade saker, mixade och planerade upp inspelningen. Den första skivan jag producerade var Peter, Bjorn and Johns första skiva. Sedan gjorde jag Marit Bergmans debutskiva. Hon gick i Peters klass på musikgymnasiet i Västerås, och så gick det ju bra med Marit… Det var ju inte så populärt med gitarrmusik innan dess, men så kom ju Håkan och gjorde det poppis, säger Björn Yttling.
    Yttling har varit i musikbranschen länge. Han har tidigare spelat med Nicolai Dunger, The Soundtrack Of Our Lives och Caesars. Nu kombinerar han jobbet som producent med att spela med de egna banden Peter, Bjorn and John och Yttling Jazz och skriver låtar åt andra artister.
Är det ofta återkommande samarbeten?
   – För mig har det väl inte varit det. Jag har gjort någon låt. Men nu kommer det bli Lykke Li. Sedan gjorde jag ju två skivor med Sahara Hotnights och jag kommer säkert att göra något med Primal Scream igen.
Hur tänker du nu när du ska producera Lykke Lis nästa skiva?
    – Man diskuterar med artisten innan. Det är som att göra en teateruppsättning och hitta på, till exempel… den här gången utspelar sig Hamlet 1971 i en bordtennishall. Det är samma material, fast nya låtar och då gäller det att ha en idé om hur känslan ska vara den här gången och hitta ett nytt sätt att göra det på. Ju mer man jobbar desto större risk är det att det blir samma. Men jag brukar ha ett papper med en idé och då brukar det bli ungefär som jag har tänkt mig.
    Den 25 mars släpps Peter, Bjorn and Johns femte album Living thing som följs av en världsturné med start 25 februari på Strand i Stockholm. Albumet har Peter Morén, Björn Yttling och John Eriksson producerat ihop. Det är mörkare och har mer synthverkstad och sväng än förra skivan Seaside rock, enligt Björn Yttling.
Vilken är den största utmaningen du har tagit dig an?
    – Det som ligger långt ifrån en själv är enklare att göra. Peter, Bjorn and John är nog det svåraste för då måste jag komma på en ny vinkel. När jag till exempel spelade in Sepultura skulle jag direkt komma med tips dom aldrig hört talas om. Man har mer en distans till det, vilket gör det enklare.
    I genomsnitt tar det 34 dagar att spela in en skiva. Inklusive rep och mix. Björn Yttling brukar vara bra på att inte ta med sig jobbet hem. Men inte nu. Nu vill han vara hemma då han nyligen har blivit pappa. Han skämtar om att han har hittat ett piller i Jocke Åhlunds väska som gör att han kan jobba hur mycket som helst.
Jobbar du med flera artister samtidigt?
    – Ja, jag jobbar bäst simultant med grejor. Jag tycker att det är roligare, speciellt när man befinner sig i repsektionen av en skiva, när det bara är två timmar per gång. Då kan man inte bara göra det, det vore konstigt. Låtskrivargrejen gör jag oberoende av vad jag gör på dagarna, mycket tillsammans med Jocke Åhlund och John Hill.
Hur gör man för att komma artisten nära?
    – Man säger att artisten är den bästa artisten som finns i hela världen och försöker få optimism och framåtanda i projektet. Det är nog det viktigaste. Det viktigaste är att få någon att klara av något och få geist. Sedan finns det ju en revirgräns också, men den är väldigt flytande. Det är olika från skiva till skiva. Artist till artist. Dag till dag. Timme till timme.
Hur viktigt är valet av studio?
    – Det är jätteviktigt. Det är som… att bo i en skrubb. Det påverkar en. Hur man kan stå, vem som har studion, stämningen, om man är hemma eller åker bort från stan. När man har gjort upp budgeten vet man ungefär vad man har för svängrum, om man kan åka till San Francisco och spela in stråkar eller om man måste ta bort idén. Och då försöker man få artisterna att förstå det.
Är det ett yrke att satsa på?
    – Om man gillar problemlösning och att jobba jättelänge varje dag. Det är ganska dålig timpenning. Om man vill bli producent ska man spela in så mycket som möjligt, men inte fastna i ljudteknik. Man ska kunna lite av varje. Om någon har problem med texter eller arrangemang så får man hjälpa dem med det. Man ska gå in i alla bitar eftersom artisterna är olika bra på olika grejor. Men det absolut viktigaste är att man ska vilja lyssna på musiken själv.
Vem är din drömartist att producera?
    – Bob Dylan. Han är bäst, ingen protest.

Camilla Käck
 
     
 
Fuck Buttons – Provokatörerna
Dälek – att andas musik
Nile – tar historien till hjälp
Pascal – En orkan av kärlek och hat
Mathias Skeppstedt listar 2009
Fler artiklar
 
     
 
Up North – anglofil gitarrindie
Tildeh Hjelm – känslotyngd med sikte på ryggmärgen
This Is Head – mellan malande rock och varm dansmusik
Riddarna – lekfull rock n roll
MOA, full utlevelse
Skilla, tilltalande smältdegel
Mer blågult guld
 
     
 
 
 
 

Bookmark and Share

 
info@groove.se   Box 112 91, 404 26 Göteborg    Telefon 031-833 855   Ansvarig utgivare: Gary Landström