Hans rykande färska EP Gillar, gillar inte bestående av sex känslomässigt kryddade tragikomiska alster är inspelad helt på egen hand. För Guldgossen, som är uppvuxen i Rimforsa utanför Linköping, är verkligen en sann hemmasnickare. Med bara några få undantag, spelar han in alla instrument själv.
    – Jag har i princip suttit med en laptop och ett ljudkort och spelat in instrument efter instrument. Det har gjort att jag har haft full kontroll och att det verkligen känns att det är jag.
    I hellströmsk anda blottar han sina innersta känslor och tankar. Och redan efter att ha lyssnat på några få textrader känns det som att man har känt Ludvig Jansson i alla tider.
    – Jag vill beröra. Precis som jag blivit berörd av sån musik jag själv lyssnat på. Jag är uppvuxen med Broder Daniel och Bad Cash Quartet och så, men influenserna är oerhört mycket bredare än så.
När jag hörde dig för ett par år sedan kallade du dig Ludvig and the Gossarna. Varför bytte du till Guldgossen?
    – I grunden är det ingen skillnad. Men jag känner mig säkrare på min sak. Idéerna över hur låtarna ska vara är mycket starkare, man har börjat bli tagen mer på allvar liksom.
    Efter att han flyttat runt en hel del och bott bland annat i Oslo och Göteborg kände Ludvig att det var dags att göra något som var riktigt kul. Det ledde till att han hoppade på en låtskrivarlinje på en folkhögskola, vilket i sin tur resulterade i att musicerandet tog fart på allvar.
    – Det är bland det bästa jag har gjort. Det var en kick i röven.
    Videon till Desperationen har precis spelats in och bokningarna till sommarens festivaler trillar in kontinuerligt. Så gott folk, bered er på Guldgossens stora intåg på den svenska popscenen i sommar.